Ekologiska leksaker

Ekologiska leksaker vs. PokemonGo

Ekologiska leksaker

Ekologiska leksaker

 

Ekologiska leksaker vs PokemonGo – den gamla möter den ny!

 

När jag var en liten pojke levde jag i skogen. Klart vi bodde i ett hus och hade grannar som var människor, men i stort sett spenderade jag, pappa, mitt barndom springande i naturen med en fot i buske och båda händer fyllda med dagens djur baj. Fritiden gick på att spana efter älg eller andra osociala varelser som oftast ville ha inget att göra med oss trots vi var skogens kungar…

 

När vi ändå var djupt inne i skogen brukade vi leka Battleship Galactica, eller Star Trek och ta oss to the final frontier… ”Some times all you need is a really big stick” blev våran motto eftersom grenar kunde användas som en dödligt vapen i jakt av Borg, Storm troopers eller andra mer jordnära skogs trollar. Dom fungerade utmärkt även mot den konstant hotbild från mentala ekkorrar och rabies bärande rävar… I ärlighets namn blev vi aldrig attackerad av dom, men den måste vart pga våra utomjordiska teknologi! För mig var naturen fylld med ekologiska leksaker och lyckan var stort!

 

Allt i livet har sin tid och eventuelt växer man upp och jobbet eller skola tar en till en stor stad. Man bor i en lägenhet och hämtar middag från när restaurang utan att ens behöva starta sitt bil! Postkontor finns i hörnan och alla kan köpa mjölk i över pris från 19 kiosker inom 500m från sitt ute dörr… Stor stad är underbar!! Jag älskar alla byggnader, köar och liv som kommer med detta härliga boende form! Mardrömmar om elaka kaniner har slutat och ersättas av den härligt konstant buller av en stor stad…

 

I min roll som pappa är jag nöjd att min pojke får växa upp i ett riktigt stad. Han har alla moderna saker och teknologi runt sig och PokemonGo är verklighet, inte bara en urban legend du hörde på byns enda grill… City life rules! Man kollar bara PokemonGo supertricks och börjar jaga!

 

Jag var så säker på mitt sak att jag utmanade ödet och tog lille mannen inne i skogen… Eller park – den enda vildmark stor stad behöver! Vi startade PokemonGo och med smyg leende på mina läppar var jag säkert att Nicos lilla hjärna skulle sprängas i nya höjder när han träffar en eewee på flykt i pappas telefon skärm. Istället fick jag tom och besviken blick och lille mannen var borta. Efter en lyckat, fast ensamt, eewee jakt tänkte jag kolla efter vad var mer intressant än PokemonGo? Det visade sig att grenar, stenar och okänt antal av höstens färg glada lövar var alla hans nya ekologiska leksaker. Tillslut valde han en kunglig och gigantisk gren och började släpa den mot vagnen… Nej… Kan det vara sant… Min lille kära pojke… Som uppväxt i stan och aldrig spenderat tid på mossiga stenar eller vart tvungen att klättra på ett träd pga förbannad mamma älg, var pro natur?? Mentala bilder av leriga skor, grus i soffan och ved i 105 storlekar runt hallen gav mig rysningar!

 

På väg hem kände pappa sig som en förlorare. Ekologiska leksaker vs PokemonGo hade en överrasknings vinnare! Och sen började det hända… Trots mina nästan vattniga ögonen kunde jag notera liv i en buske brevid brygga (genom mobilens skärm, inte verkligt händelse)… Samtidigt stannade sonen och började peta något med hans favorit gren (verkligt händelse, inte digitalt förbättrat verklighet)… Bakom digitalt förbättrat buske hoppade fram en mäktigt Krabby! PokemonGoTime tänkte jag och rusade fram par meter…

 

Ekologiska leksaker vs PokemonGo

 

Krabby… Där var vi. Pappa med tummen på pokeball redo att sikta… Krabban från bryggan höjer sina enorma saxar och med ilska i sina ögonbollar förbereder sig för kommande fight… På samma stund hör jag hyper lyckligt skrik c. 3 meter bakom mig… Den är Nico med sin Ekologisk leksak, dagens gren… Han ropar igen; ”WUWWU!!” Snabbt tittar jag vart den attackerande hund springer från! Men ingen hund!! Hjärnan slappnar eftersom vi inte verkar bli hundmat till arga gäng av chiuauas… Vad är det min son skriker om?? Sen med super skarpt blick som bara en mellanålders man kan leverera, ser jag vad WUWWU är… Ekologiska leksaken har blivit kryddat av när producerat ex-hundmat!! Sonens mun öppen, nappen redan on flight mot marken och grenen på säkert riktning mot lille mans mun…

 

Här stor vi 3… Nico, Krabba och pappa… Nästan som en Mexican stand off… Några sekunder och världar ändas till oss 3!! Krabban är kaxig – den fattar läget – viftar sin lilla finger och drar… 2 kvar… Försöker tänka om det stod något i brochuren på BB om hur man hanterar såna här stunder… Nico har tydligen snackat med Krabban eftersom han har samma leende – han vet att vinsten är nära – han kan redan visualisera smaken på grenen… Jag tar chansen och byter till super dad mode – lyfter upp armarna, pappa kommer i fred… Baby steps mot baby… Sista meter kvar och vi båda stor stilla och stirrar varandra… Försiktig jag erbjuder min telefon och med andra handen signalerar byte av hårdvara. En telefon för smutsig gren verkar rättvis och vi byter… På den stunden fattar jag – city bo eller kvar i skogen – till slut stor pappa händer fylld med ba… Ok, vissa saker aldrig ändras oavsätt ens adress. Med detta lärodom drar vi hem – Nico startar youtube och hjulen på bussen börjar snurra…

 

Go natt,

Pappa

admin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Nicos resa!